Resedagbok Togo

Värmen mötte mig med full kraft i huvudstaden Lomé – 35 grader – och även togoleserna, som man kan tro borde vara vana, klagar och finner det svårjobbat.

Togo är ett litet och relativt okänt land i västra Afrika. Mitt andra besök i landet (det förra ägde rum 2023) görs med en ny färdighet – nu kan jag prata lite franska, vilket onekligen är en tillgång i en förre detta fransk koloni. 

Under dagen har vi svåra men viktiga diskussioner om vårt partnerskap med projektteamet och ledningen för organisationen.

Vi besöker även Hubert, en tidigare deltagare i projektet som lärde sig att svetsa och nu är en småskalig entreprenör. Han vill inte prata om tiden innan YMCAs projekt – ”une histoire triste”, en sorglig historia. Däremot beskriver han hur YMCA:s stöd förändrat hans liv – från springpojke på huvudstadens stora marknad till egen företagare. Han sitter stolt under ett utskrivet foto på sig självt.

”Jag lärde mig att artighet och ärlighet är lika viktiga som yrkesskicklighet.” 

När klockan blir fem vaknar stan till liv efter den svårhanterliga värmen.

Vi åker från ett ungdomsfängelse och ser motorcyklar, folk som handlar, alla små butiker längst vägen. ”Det hade varit ett tomrum utan YMCA, våra andra partners jobbar inte med rehabilitering” minns jag direktören på ungdomsfängelset säga. Socialarbetaren Irène sjunger med i en gammal fransk låt från den sprakande bilradion när stadens färger förändras i solnedgången. 

Innan hemfärd mot huvudstaden besökte vi ett fängelse. YMCA Togo har jobbat med fängelse Omständigheterna är svåra att beskriva – överfullt, varmt, och ohygieniskt. Samtidigt engagerar sig några av de unga intagna i så kallade ”rättsklubbar” (legal club), där de med hjälp av YMCA utbildar sig själva och andra i rättigheter och lagar. De unga representanterna från klubben visar på en känsla av att de vet sitt värde och gör sig redo för att komma ut och bli bättre medborgare. De vet vad de får och inte får utsättas för – och det gör skillnad. Fängelsevakternas övertramp har minskat. Det är ingen liten seger. 

Efter ett par timmar på väg träffar jag sex unga engagerade i lokala YMCA:s runt om i huvudstaden Lomé. Jag ser hur KFUM får unga att känna att de kan prata, bli taggade på att göra saker, ställa upp när det finns projekt att göra. De berättar om den senaste satsningen Green Ideas som ger utrymme för unga att själva skissa på projektidéer med miljö- och klimatfokus och genomföra dessa i sina lokala YMCA:s. 

Sista dagen innan avfärd råkade vara måndag. Jag är med på YMCA Togos sedvanliga måndagsmöte, vilket påminner mig om måndagsmötet som samtidigt hålls på KFUM Sveriges kontor i Stockholm. 

Jag träffar ekonomipersonalen och revisorerna. Ett klassiskt ”tråkigt” möte som dock är viktigt för att förstå hur YMCA:n jobbar. Efter att ha ätit Västafrikas traditionella rätt fufu med soppa samlas hela projektteamet för sista gången under mitt besök. Vi diskuterar gemensamma utmaningar och nödvändiga förberedelser för kommande projekt. 

Arbetet med Togos unga – både utsatta och redan engagerade – fortsätter, ledd av kompetent personal.