Alla dessa längtans dagar och fredsarbetet genom KFUM

09 juli 2025

För KFUK och KFUM var fredsarbetet viktigt redan innan du och jag var aktiva i KFUM. Genom unga KFUKare och KFUMare som med stöd av våra världsorganisationer YMCA och YWCA under andra världskriget arbetade för krigsfångars psykiska hälsa.

Den här historien har sin startpunkt där de flesta sagor om ung kärlek slutar. Det är historien om Marianne och Hemming Andermo som drömmer om att få åka till Kongo och arbeta som volontärer i 1940-talet. Men istället kommer det ett världskrig i Europa och planerna ändras till att arbeta i andra världskriget som volontärer för YMCA (Kristliga Föreningen Unga Män) och YWCA (Kristliga Föreningen Unga Kvinnor).

Under förra året gavs det ut inte mindre än två böcker kring KFUMs arbete under andra världskriget. Den första recensionen kan du läsa här. Denna gång ska vi recensera boken ”Alla dessa längtans dagar” av Margareta Andermo.

Om författaren

Författaren Margareta Andermo är dotter till Marianne och Hemming Andermo. Boken utspelar sig lång innan Margareta föds, men det finns ett gediget researcharbete i hur KFUM utförde fredsarbetet som ger läsaren känslan av att finnas mitt i händelsernas centrum.

Början…

När andra världskriget bryter ut i september 1939 befinner sig Röda Korset sjuksystern Marianne Nyman i Antwerpen där hon studerar tropisk medicin. Efter månader utan kontakt med hemlandet lyckas hon tillslut ta sig tillbaka till Sverige och Östersund där hennes festman Henning väntar på henne för att gifta sig. Paret har varit förlovade i fyra år men knappt träffas, då Henning varit i Kongo.

Intet ont anande anländer Marianne till Sverige och får via Svenska Morgonbladet veta att Hemming ska anställas som krigsfångesekreterare i Tyskland via YMCA (den internationella motsvarigheten till KFUM) som anförtrotts arbetet bland krigsfångar. Ändrade planer alltså. Ändå gifter sig Marianne och Hemming den tionde augusti 1940 och där skulle historien kunnat sluta.

Men här börjar en annan historia.

Sverige och kriget

1940 är Sverige inte i krig. Men det råder inte heller fred. Det pågår det tjänstgöringsplikt och mobilisering.

Genom Missionskyrkan Hemming Andermo ställts till förfogande att arbeta med Krigsfångehjälpen. Genom Hugo Cedergren som på den tiden var generalsekreterare för HKO (Hjälp Krigets Offer) och KFUM för att arbeta med krigsfångesekreterare.

Hemming har bestämt att han hellre tjänar Gud och sina medmänniskor i krigsfångeläger än bär vapen.

Bara veckor efter bröllopet åker paret till Stockholm för att vänta på Hemmings avfärd. Författare skriver om dessa veckor som en blandning av lycka, oro och beskriver den tidens existentiella frågor en kvinna kunde ställa sig. Vem är Marianne utan Hemming?

Arbetet med att skriva 200 tackkort blir en symbol för hur hon hanterar ångesten och ovissheten. Att veta att han kanske redan åkt när hon blivit klar med tackkorten. Så för säkerhetsskull får Marianne sin make Hemming att skriva under på alla kort i förväg.

Snart ska historien om två nygifta som viger sitt liv till arbetet för andra bara börja.

Taggtrådssyndrom, censur och psykisk hälsa

Väl framme i Tyskland ordas det med de tillstånd som krävs för att besöka krigsfångelägren. Under en tågresa till staden Lübben får Hemming förklarat, av Erich Christensen för sig. hur krigsfångar mår:

”Det är klart att en krigsfånge på sätt och vis är lyckligt lottad. Men samtidigt är han utlämnad åt sina fiender, han kan inte längre delta i kampen, han känner sig ställd åt sidan och utan inflytande. Och ingen vet hur lång fångenskapen kan bli”

”Det är inte lätt , tristessen och utsattheten i ett krigsfångeläger är svår att föreställa sig. Ingen familj, ingen social uppkoppling, ingen frihet, ständig övervakning och hårda villkor… Det är inte konstigt att inte fler blir galna eller försöker ta livet av sig”

”Det bästa som kan ske är att pojkarna hittar något meningsfullt att göra”

Det är där YMCA lägger sin kraft. Christensen berättar om hur krigsfångar i många läger börjat organisera sig och tagit initiativ till undervisning, sportaktiviteter och musik.

Mellan besöken till olika fängelsen skriver Hemming hem till Marianne. Men inte vilka brev som helst, utan alltid anpassat censuren, både den som staten hade men även den självcensur som var en del i det diplomatiska spelet. En balansgång som handlar om att berätta vad som sker, men samtidigt hålla sig väl med alla myndigheter som tillät YMCA verka inom krigsfångehjälpen.

När jag ber författaren Margareta Andermo om bilder till detta inlägg så slår det mig att så långt senare pratar hon om att bilderna vi kan ta del av är sådant som inte kunde censureras.

Denna del av boken visat på att KFUMs sätt att underlätta ungas organisering inte är något nytt. Viljan att vilja hjälpa andra att hjälpa sig själva och uppmaningen att vara lyhörda finns redan då. Genom att skapa en meningsfull fritid vill man även bidra till ett bättre psykiskt mående.

Frankrike

I april 1941, ett halvår efter att Hemming började sitt arbete i Tyskland med krigsfångar har han besökt 81 olika anläggningar. Men nu ska han vidare till Frankrike.

I Frankrike väntar nya tillstånd, rutiner och anpassning till censuren.

Marianne i sin tur sitter hemma i Östersund och väntar på att få resa till Hemming. Man kan tänka sig ett en utbildad sjuksköterska med drömmar om att åka till Kongo för att bidra till en bättre värld måste ha suttit som på nålar och väntat på att få åka till sin Hemming och bidra till fredsarbetet.

I slutet av 1941 får Marianne veta att YWCA (Young Women’s Christians Association), motsvarigheten av KFUK, vill anställa Marianne för att ge stöd åt kvinnor. Det kommer att ta ytterligare ett halvår innan Marianne kan komma till Frankrike och starta familjeprojektet i fredens tjänst.

Ni förstår säkert vad som händer sen, men mer bör ni läsa själva för det är spännande vill jag lova.

Om boken

Boken beskriver livsöden i skuggan av kriget och hur ungas engagemang, drömmar och kärlek lyckas överleva sådant som vi i fredstid tar föregivet.

Det märks att författaren är erfaren för språket flyter på och även om historien är detaljrik och ofta dröjer sig kvar i små skeenden så ger det läsaren en tydlig bild av hur det är att leva i skuggan av ett krig. På KFUM Sverige är vi oerhört stolta över vår historia och de unga människor son bidragit till vårt fredsarbete genom 1900-talet.