När andra världskriget är ett faktum och det börjar komma nya krigsfångar bildar 1939 flera religiösa samfund den gemensamma organisationen ECCO (Emergency Commitee of Cristian organizations). Dess motsvarighet i Sverige hette H.K.O. och Hugo Cedergren blir organisationens ledare i Sverige.
Tillfångatagna meniga soldater var, enligt tredje Genèvekonventionen (1929), skyldiga att arbeta och hade ofta mycket begränsad fritid. Officerare däremot (och hit räknades även nedskjutna allierade flygare) var befriade från arbetsplikt och fritid som behövde fyllas. Sysslolösheten gav i många fall upphov till allvarliga psykiska problem.
”De svenska deltagarna i krigsfångehjälpen rekryterades via KFUM. För att kunna arbeta under pågående krig behövde hjälpverksamheten organiseras från länder som var neutrala i konflikten och skötas av en opolitisk internationell organisation. Det operativa arbetet delegerades därför till YMCA och personalen rekryterades från Sverige, Schweiz och Danmark.” (källa: Anders Blidberg, Krigsfångehjälpen, sid 16)
Att bota taggtrådspsykos
Genom krigsfångehjälpen ville man hjälpa krigsfångarna att fylla ut sina dagar och ”inte falla offer för den depression som vi brukar benämna taggtrådspsykos” . Så beskrev KFUMs generalsekreterare, Hugo Cedergren arbetet som YMCA och KFUM skulle genomföra i 33 fångläger, främst i Tyskland.
För den som är aktiv i KFUM i dag så är nog detta fröet till tanken som senare blivit våra trygga mötesplatser, även om det där och då knappast var en trygg mötesplats.
Meningsfull fritid
Genom att erbjuda en meningsfull fritid i gemenskap, med fysisk aktivitet och verktyg för ett drägligt liv villa man förebygga den psykiska ohälsan som ofta blev resultatet av att ha varit krigsfånge.
”Även om YMCA var en kristen organisation skulle verksamheten inte påverkas av krigsfångarnas nationalitet eller religion.” (källa: Anders Blidberg, Krigsfångehjälpen, sid 17)
Då som nu arbetade KFUM genom Krigsfångehjälpen aktivt för att skapa en inkluderande och välkomnande miljö där alla känner sig accepterade och respekterade.
