Föreningsbesök: Skellefteå
13 februari 2026
Hur ser KFUM ut i praktiken, bortom styrdokument och strategier? Under ett föreningsbesök i Skellefteå och Bureå fick vi möta fyra verksamheter som på olika sätt visar kraften i ideellt engagemang, lokalt samarbete och ungas möjlighet att växa. Här delar verksamhetsutvecklare Hanne med sig av sina reflektioner från resan.
Hästar, övernattningar i höstmörkret och att utmana sig själv
Föreningens kassör Eva hälsar oss välkomna med värme!
I det lilla samhället Bureå, strax utanför Skellefteå, hittar vi KFUM Bureå hästklubb. En liten förening med ett stort hjärta – och fyra fyrbenta medlemmar som just nu fyller stallplatserna på gården.
Det är lågsäsong. Utan tillgång till ridhus är verksamheten mer väderberoende än de flesta andra. Längtan till barmark är påtaglig – då öppnas möjligheten att använda den fullstora ridbanan och verkligen ta ut svängarna.
Men idéerna saknas inte. Tvärtom. Här finns en stark vilja att utveckla verksamheten utifrån medlemmarnas önskemål. Det märks att föreningen bryr sig – på riktigt.
På väg mot stallet berättar Eva, kassör i föreningen, om när de yngre deltagarna ville ordna ett övernattningsläger. Just den natten drog en storm in över bygden. Telefonerna gick varma hem till föräldrar, och till slut fick några komma och hålla sällskap.
Det är en berättelse som fångar något av ridsportens – och föreningslivets – essens. Vi måste våga. Ibland blåser det. Ibland får vi ta omtag. Men nästa gång går det lite bättre. Och varje gång växer modet.
Basket som verktyg
Det är full fart i Campushallen på onsdagkvällen när vi tittar in på en träning.
Det är bara en kort promenad över bron som ligger en som isbana över Skellefteälven till Campushallen. Här bedriver KFUM Skellefteå basket en majoritet av sin verksamhet.
”En del av de yngre killarna är här i stort sett hela dagarna när det är matchdag. De sitter längst med väggarna och kollar, och så fort det är paus springer ut för att lira”, berättar föreningens ordförande Peter.
Det är ingen hemlighet att basket är en av världens största sporter. Även om varken Peter eller jag själv har någon bakgrund inom sporten kan vi båda tydligt se hur det är en speciell sport som erbjuder så mycket mer. Det handlar om en känsla av gemenskap, nästan som ett hemligt språk.
“Basketen har något speciellt. Även om jag själv inte har spelat kan jag ju se hur mycket det betyder för våra spelare”, fortsätter Peter.
Och precis så är det. Även om basketen är en idrott och många av medlemmarna ser det som en hobby kan vi som föreningsmänniskor se att basketen är också ett verktyg. Ett metod som möjliggör människor från olika bakgrunder, med olika förutsättningar och med olika ambitioner att samsas på planen.
Det är inte för inte som FN 2023 utsåg basketens egna internationella världsdag för att synliggöra sportens bidrag till ”fred och utveckling, respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt”.
Klätterväggar, lokalt samarbete och viljan att göra mer
“Har du med dig träningskläder?” frågar Dan från KFUM Skellefteå.
“Eh… de ligger på hotellet”, svarar jag.
“Då går vi och hämtar dem.”
Det är självklart för honom att jag ska upp på klätterväggen.
Efter en rundtur i Skellefteå Kraft Arena – där föreningen både har kansli och verksamhet – står vi framför den nyligen upprustade klätterväggen. Resultatet av nära samarbete med kommunens fritidsförvaltning.
– Vi upplever verkligen att kommunen prioriterar föreningslivet. Det är vi tacksamma för, berättar Dan.
Intresset för klättring är stort. Samtidigt finns den ständiga balansakten: hur möter man efterfrågan utan att slita ut ideella ledare?
Dan visar hur det ska gå till. Tänk vilken lyx att ha detta några meter från sin arbetsplats!
Vi snörar på oss selar och klätterskor. På väg upp inser jag att klättring och föreningsliv har mer gemensamt än jag först tänkt. Det handlar om att hitta vägar. Ibland gå en omväg för att nå toppen. Om tillit – till varandra och till systemet. Och om att våga. För även om man tappar greppet finns det en säkerhetslina.
Jag vill tro att KFUM-rörelsen är just det: en säkerhetslina. Ett nätverk som fångar upp, hejar på och hjälper varandra vidare.
Underarmarna protesterar, men en sak är säker – det här var inte sista gången jag klättrar.
Dedikerade ledare och tränare som möjliggör
I snart 60 år har KFUM Skellefteå Volleyboll bedrivit verksamhet i staden. Här samsas lag från nybörjarnivå till två lag i division 2. Föreningen drivs helt ideellt där ledare och tränare planerar träningar, bokar hallar, sköter utrustning och ser till att logistiken fungerar.
Vid mitt besök får jag delta i ett tränarmöte där allt från nya styrdokument till skötsel av beachvolleyplaner diskuteras. Engagemanget i rummet är påtagligt. En gemensam vilja att göra det bästa för föreningen och dess medlemmar.
Det är en stark påminnelse om kraften i det ideella engagemanget. Det är det som gör att barn och unga kan fortsätta spela, klättra, rida och tävla – vecka efter vecka, år efter år.
Ett gemensamt nät
Mina dagar i Skellefteå och Bureå rymde stormiga övernattningar, matchdagar som aldrig tar slut, klätterutmaningar och engagerade tränarmöten.
Men framför allt rymde de människor.
Ledare som vågar testa nytt. Styrelser som kämpar med resurser men aldrig med viljan. Föreningar som vill utvecklas och som bryr sig om sina medlemmar – på riktigt.
Oavsett om det handlar om hästar, basket, klättring eller volleyboll finns en gemensam nämnare: modet att försöka, viljan att inkludera och kraften i gemenskapen.
Och kanske är det just det som är KFUM i praktiken.
Ett nät som fångar upp.
Ett sammanhang som bär.
En rörelse som gör det möjligt.
