Skip to content KFUM's logga
Sök

Möt Sphesihle Mndunge

Möt Sphesihle Mndunge

Sphesihle “Sphe” Mndunge blir under intervjun ofta distraherad av folk som hälsar på honom i bakgrunden. Han pausar sitt svar på frågan och hälsar tillbaka. Alla som på något sätt är involverade i YMCA vet vem Sphe är. Han är otroligt omtyckt och det är inte konstigt det med tanke på hans positiva utstrålning trots allt traumatiskt han varit med om. Han bekymrar sig över sin tandvärk men då jag påpekar att han har väldigt vackra tänder så håller han med. ”Min pappa hade vackra tänder, jag tror det är genetiskt”.

Namn: Sphesihle Mndunge
Ålder: 25
Bor: På Pietermaritzburgs gator
Drömmar: Att bli fotbollsproffs och starta familj

Han föräldrar bråkade mycket och som en konsekvens växte Sphe upp hos sin farmor och farfar i townshippet Imbali utanför Pietermaritzburg. Han berättar att han växte upp hos sina farföräldrar för att inte ta efter sina föräldrars aggressiva och konfliktartade relation. När pappan senare gifte om sig flyttade Sphe in i den nya familjen. Styvmamman var hård mot Sphe och slog honom ofta. Han förklarade för sina farföräldrar att han blev misshandlad hemma och fick än en gång flytta tillbaka hos dom.

Under högstadiet träffade Sphe nya vänner med dåligt inflytande. ”You are a fool if you don’t smoke”, berättar Sphe att dom sa. Grupptrycket blev för starkt och Sphe började röka cigaretter, sniffa lim och dricka alkohol. Snabbt blev han själv beroende och drivande i att fortsätta med drogerna. Beroendet växte sig starkare, han började skolka, bråka med släktingar och dom insåg att Sphe hade utvecklat ett drogberoende.

Farföräldrarna litade inte längre på Sphe och till slut kunde han inte bo hos dom längre. Han hamnade på gatan. Under intervjun ber han om förlåtelse för dom sakerna han har gjort. ”Jag vet att du är död farfar, men jag hoppas att du en dag kan förlåta mig”.

En väg framåt

När Sphe var 17 år dog båda hans föräldrar. Han berättar att han började ta större doser för att kunna hantera sin sorg och ilska. ”Jag var arg, jag hade ingen lust att öppna en bok. Nu har jag insett att jag dödar mig själv. Jag har försökt att sluta men misslyckats. En dag hoppas jag att jag är drogfri”.

Känslorna inför drogrehabilitering är splittrade. ”Jag är nervös men också förväntansfull. Det kommer bli svårt, särskilt första veckan, men nu är allt upp till mig”.

Sphe drömmer om att få chansen att slutföra sina studier, få ett jobb och starta en familj. Och självklart att köpa några fina bilar. Jag frågar om han tycker om Ferrari. Då svarar Sphe att han föredrar Ford Focus, den lite ödmjukare varianten av dom två.

Sphe ser drogmissbruk som det största problemet i dagens Sydafrika. Han säger att många ungdomar använder droger och hoppar av skolan.

Utbildning ser Sphe som ett annat stort hinder och han tror att utbildningen brast hos hans föräldrar. ”De visste inte hur man tar hand om ett barn”. Han berättar att YMCAs program Y-Justice gör vad dom kan för att jobba med drogmissbruk och brist på utbildning men att problematiken fortfarande finns kvar. ”Vi är inte redo att ta emot hjälpen. De ger oss rena kläder idag men nästa vecka kommer vi hit skitiga igen”. Men Sphe själv känner sig redo, han vill förändra sitt liv, flytta från gatan och utbilda sig. Första steget på den vägen är att bli drogfri. Det är bara några få dagar innan han ska åka på drogrehabilitering i Durban. Han är nervös men samtidigt förväntansfull.